Samisk film
Samisk film har aldrig mått bättre! Nu sköljer en tredje våg av kreativitet inom filmen över Saepmie. På 1980-talet gick Nils Gaups Vägvisaren före genom att visa att det alls gick att göra samisk film. Sedan dess har mycket hänt och samisk film är en självklarhet på filmfestivalerna världen över.
Nils Gaups Vägvisaren slog världen med häpnad 1987. Inte bara visade den att det är möjligt att göra film av en tusenårig samisk berättelse, i Saepmie, med samiska skådespelare. Filmen blev dessutom Oscarsnominerad. Därefter har vi fått några enstaka produktioner per decennium. Nils Gaups Kautokeino opprøret dröjde ända till 2008 och tog tio år att finansiera. Också den är en historisk film, som bygger på de verkliga händelserna 1852 när flera samer dömdes till döden och halshöggs efter att ha lett ett uppror mot det norska samhällets förtryck, personifierade av länsmannen, kyrkoherden och handelsmannen.
Den nya vågen med Amanda Kernells Sameblod 2016 tog itu med några av de historiska koloniala trauman som måste bearbetas konstnärligt – rasbiologin, nomadskolan och assimileringspolitiken.
Nu produceras mer samisk film än någonsin och det är äntligen dags för samiska berättelser om allmänmänskliga teman som kärlek och tonårsliv att ta plats på filmduken. Nu tar en ny generation filmskapare plats och berättar om samiskt liv, från kärlekshistorier som Eallogierdu – Tundrans väktare och skräckfilm som Unborn biru till den första samiska ungdomsfilmen, Biru Unjárga – Føkkings Nesseby.
Etableringen av Internašunála Sámi Filbmainstituhtta 2009 har betytt mycket för utvecklingen.
Lyssna till ett reportage i Sveriges Radio om den nya samiska filmvågen.