Barbro Widerstedt

Berätta – vem är Barbro Widerstedt?
Jag är en nationalekonom från Umeå, snart 54 år gammal, som arbetat både i akademin och i statsförvaltningen. Jag jobbade nästan 20 år på Umeå universitet som adjunkt, doktorand, forskare och även projektsamordnare. Jag har också jobbat nästan 15 år på olika myndigheter, huvudsakligen på Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser i Östersund, men jag har också gjort en vända i Regeringskansliet på näringsdepartementet. Utanför jobbat gillar jag att jobba med händerna med att sy, sticka och snickra – men också umgås med vänner och kanske ta en pub-quiz eller tre.

Vad handlar din forskning om?
Min forskning har huvudsakligen handlat om arbetsmarknads- och entreprenörskapsfrågor. Särskilt har jag varit intresserad hur institutioner, regelverk och policy på arbetsmarknaden påverkar människors beteende och hur dessa egenskaper, val och beteenden belönas med inkomst.

Hur kommer det sig att du började intressera dig för detta område?
Jag tror jag sedan barnsben varit intresserad av de ramar och strukturer inom vilka vi är satta att prestera och inom vilka vi blir belönade. Vilket barn vill inte genomskåda varför man får skäll eller karameller? Att jag särskilt intresserar mig för hur det fungerar på arbetsmarknaden beror kanske på ett uppdrag jag gjorde åt Arbetsförmedlingen Kultur som handlade om beredskapsarbete för kulturskapare. Där blev det väldigt tydligt hur formerna för arbetsmarknadspolitiken skavde mot den praktiska erfarenheten hos de som skulle få ta del av politiken. Och från det har andra sidofrågor knoppats allt eftersom.

Varför behövs din forskning?
Så länge som det finns mål och ambition i politiken att utforma politik för alla medborgare, behöver vi titta på hur systemen är utformade för de som inte riktigt passar in i mönstren. Det är en viktig demokratifråga.

Hur fördelar du din tid mellan forskningen och undervisning?
Just nu undervisar jag på heltid.

Drömscenario i termer av jobbet?
Drömmen är att ha plats för både undervisning och forskning och att ändå kunna bidra till policyutvecklingen inom mina intresseområden inom arbetsmarknad och regional utveckling. Kanske ha 25% undervisning och 75 % forskning en termin och tvärtom 75% undervisning och 25% forskning en annan. Kombinationen av undervisning och forskning är viktig för mig, då studenter har ett sätt att väcka nya frågor och nya synsätt i forskningsfrågor.