En postpandemisk strategi för teknikstött livslångt

Hur detta skulle kunna kopplas ihop är en pågående diskussion i många länder och jag har blivit tillfrågad att skriva ett bokkapitel om min syn på denna fråga. I en bok om hur framtidens universitet skulle kunna öppnas upp och göras mer flexibla kommer mitt kapitel att ha titeln ”A post-pandemic strategy to support lifelong and work-integrated learning – rethinking pedagogy, technology and collaboration”. Flera av idéerna bygger på mina erfarenheter från BUFFL-projektet, där jag tillsammans med andra kollegor från CER har arbetat med teknikstödd vidareutbildning för i första hand medarbetare på banker och försäkringsbolag.

Jag ber om att få återkomma med den långa versionen när boken är utgiven, men här kommer en kortfattad sammanfattning om hur jag tycker att pedagogik, teknikstöd och samarbete skulle kunna vidareutvecklas. Inledningsvis så skulle den pedagogik som på Mittuniversitetet redan fokuserar på vuxenlärande med fördel kunna vidareutvecklas mot ett mer självstyrt lärande. Inte minst för arbetsintegrerat lärande så bör kursdeltagare och kursbeställare (exempelvis företag) i större grad kunna påverka såväl lärandemål som examinationsformer.  Dock inte med en kategorisk förskjutning mot självstyrt lärande, utan genom att varje enskilt kursupplägg anpassas till att stötta det syfte som universitetet och företaget/företagen har enats om. Här är det viktigt att utforma flexibla kursplaner som tar hänsyn till att kursdeltagarna under kurstiden även har ett heltidsarbete att sköta. Samtidigt behöver grundidén om att universitetet ska tillhandahålla teori och verktyg av relevans för företags (och andra organisationers) faktiska problem finnas kvar.

Vad teknikstöd kan tillföra för samarbete är att ytterligare förstärka några av grundidéerna i den teoribildning som på engelska är känd som ’Communities of Practice’. Termen har oftast översatts till svenska som Praxisgemenskap, något som förenklat kan definieras som ”en grupp av människor som delar en oro eller en passion för något som de mer effektivt skulle kunna lära sig mera om ifall de regelbundet interagerar”. Det som definitivt kan utökas är principen om att en praxisgemenskap ska kunna fungera över geografiska och organisatoriska gränser. Andra komponenter i denna sociala lärteori som kan förstärkas är informationssökning, informationsdelning och projektdokumentation. Mer utmanande är att hitta nya former för idéutveckling och gemensam problemlösning när en praxisgemenskap möts online.  Hur ska vi exempelvis effektivt kunna samarbeta via Internet med digitala motsvarigheter till whiteboards och post-it-lappar? Tanken är ett samarbetande nätverk där lärare, kursdeltagare och företag (och andra organisationer) även kan få stöd av domänexperter.

De bästa online-lösningar som vi nu har provat kommer att överleva pandemin och finnas med i den nya normalitet som kommer att kräva en mer flexibel högre utbildning. Förhoppningsvis kan vi få till ett genomtänkt blandat lärande genom att kombinera det bästa från traditionell undervisning med det bästa från vår teknikstödda pandemianpassning. Detta kan bilda en bra plattform för framtidens arbetsintegrerade lärande. Flera delar av det som vi har startat upp i BUFFL-projektet skulle kunna vidareutvecklas till en modell för framtidens livslånga och arbetsintegrerade lärande.

Peter Mozelius, forskare inom teknikstött lärande och verksam vid CER och HEEL.
Läs mer om forskargruppen Higher Education and E-Learning (HEEL) här