Hatkärleken till EU‑finansierade projekt

Vid turismforskningscentret ETOUR på Mittuniversitetet har vi på senaste tiden uppmärksammat EU-projekt och dess koppling till projekt i allmänhet och besöksnäring i synnerhet. Projekten är, och har varit, en viktig del av turismens utveckling. Men projekten omges också av byråkratiska brister. Det är viktigt att ett så här omfattande fenomen uppmärksammas. Här presenteras såväl utmaningar som förslag till förbättringar...

Med tanke på de många miljarder som fördelas genom EU:s sammanhållningspolitik sedan Sveriges inträde i EU 1995 är det anmärkningsvärt att själva projektformen fått så lite uppmärksamhet i forskning och samhällsdebatt.

ETOUR gjorde nyligen en genomlysning av samtliga EU-finansierade projekt i Sverige under tio år (2011–2020). Under dessa år finansierades omkring 17 000 projekt varav hela 2 600 handlade om turism. Totalt fick turismprojekten 1,4 miljarder i stöd. Störst andel turismprojekt uppvisade Jämtland Härjedalen där var fjärde finansierat projekt var ett turismprojekt.

Värt att nämna från rapporten är att turismprojekten inte tycks ha trängt undan andra branscher. Vidare kan konstateras att den regionala medfinansieringen stämmer väl överens med vad som prioriterats i tillväxtplaner och utvecklingsstrategier.

Under våren har jag haft nöjet att handleda två studenter på Mittuniversitets turismprogram. De har tittat närmare på hur representanter från såväl turismprojekt som finansiärer ser på projektstrukturen. 

Nedan följer en topp-fem-lista på de utmaningar som upplevs som störst när det kommer till projekt:

1.       Komplex och tidspressad ansökningsprocess

2.       Bristande förståelse för besöksnäringen

3.       Stel byråkrati som tar mycket tid

4.       Osäkra besked och rädsla att kostnader inte ska godkännas

5.       Krånglig redovisning och rapportering

Ska det behöva vara såhär?

Många av utmaningarna har sina förklaringar i den kedja av deadlines som löper från högre nivåer i EU:s administration. Intervjuerna visar att det finns en förståelse för att det behövs regelverk som efterföljs och att handläggarna har sina krav och regler att följa, men att dessa i dagsläget är alltför strama. Även handläggarna upplever strukturen som stel men känner sig bakbundna av indikationer och styrdokument på EU-nivå.

En komplex ansökningsprocess drabbar särskilt små aktörer hårt som tvingas prioritera det operativa och har små möjligheter att engagera sig i långa och omfattande processer. Besöksnäringen består av stor andel små och medelstora företag, många gånger med små marginaler. Av det förstår man att denna bransch är särskilt beroende av stöd, men också utsatta i en administrativt komplex och tidskrävande projektstruktur där man dessutom själv måste ligga ute med pengar tills de med eftersläpning betalas ut. 

Låt oss nu lyfta blicken från denna lidandets inventering och se vad man kan göra för att förbättra arbetet med projekt. Såväl projektrepresentanter som finansiärer ser flera möjliga förbättringsområden. Här är de fem största:

• Förenklat regelverk
• Förbättrad kommunikation före och under projekt
• Mindre byråkratisk ansökningsprocess
• Mer dialog och samverkan mellan fler aktörer
• Tydligare ansvar och roller

Projektformen tycks ha kommit för att stanna och det finns redan ljusningar på projekthorisonten. Bland annat jobbar finansiärerna med en mer uttalad dialogform där såväl kommande utlysningar som regelverk kommuniceras tidigare.

ETOUR startade som ett EU-finansierat projekt i slutet av 1990-talet. Idag förekommer EU-medel i enstaka projekt, men i huvudsak har ETOUR med sitt fyrtiotal medarbetare etablerats utanför EU:s stödformer. Dock skulle ETOUR aldrig finnas idag om det inte vore för EU-finansieringen de första åren. Visst är projektstöden onödigt byråkratiska men jag skulle inte för en dag vilja leva utan. Vem vill bita den hand som föder en?

Robert Pettersson,
centrumledare ETOUR