En väljarkår i rörelse – vad partivalet i Sametingsvalet säger om samisk politik

Resultatet visar tydligt att det inte är de klassiska ideologiska skiljelinjerna som dominerar utan snarare samhörighet, identitet och specifika politiska sakfrågor.

De vanliga förklaringarna till partival i traditionell statsvetenskap – som socioekonomisk bakgrund, vänster–höger-ideologi eller klassbunden partilojalitet – har förvånansvärt svagt genomslag i Sametingsvalen. Samer tycks inte rösta utifrån inkomst, utbildning eller ideologisk placering i klassisk mening. Vid en första anblick kan det verka som att de etablerade teorierna inte fungerar i en urfolkskontext. Men vid en närmare granskning är det kanske snarare tvärtom: samiska väljare framstår som de verkligt väljande väljarna. De röstar utifrån tydlig grupptillhörighet – i form av samisk identitet och social integration – och med stark koppling till konkreta politiska sakfrågor. Det är just dessa faktorer som länge ansetts utgöra kärnan i ett väl fungerande representativt system: att väljare gör informerade val baserade på intressen och värderingar.

I analysen visar sig två faktorer ha särskilt starkt samband med partival: social integration i det samiska samhället och åsikter i politiska sakfrågor. Tillsammans förklarar de en stor del av variationen i hur människor röstar. Social integration – hur förankrad man är i samiskt språk, kultur och gemenskap – är särskilt avgörande. Ju högre integration, desto större sannolikhet att man röstar på partier som Gouvssonásti eller Sámiid Riikkabellodat. Mindre integrerade väljare röstar oftare på Jakt- och Fiskesamerna.

Denna klyfta speglas också i konkreta frågor: exempelvis om samer utanför samebyar ska ha rätt till jakt och fiske, om samebyar bör få större inflytande över naturresurser, eller om alla samer bör få bli medlemmar i samebyar. Åsikterna i dessa frågor skiljer sig markant mellan olika partiers väljare och visar att den samiska väljarkåren struktureras längs en tydlig social och politisk skiljelinje.

Självidentifikation – alltså om man främst ser sig som same, svensk eller både och – spelar också viss roll, men överlappar till stor del med graden av integration. Upplevd diskriminering, både i vardagen och på ett mer strukturellt plan, har däremot oväntat låg betydelse för partivalet.

Det mest slående är kanske att partierna i Sametinget, trots sin relativa ungdom, har lyckats bygga tydliga väljarbaser med olika politiska identiteter. Väljarna röstar inte främst på partier utifrån vanebeteende eller förtroende för enskilda kandidater utan för att de anser att partiet bäst representerar deras intressen, åsikter och identitet. Samtidigt finns det viss rörelse inom blocken, särskilt mellan partier som ligger nära varandra i frågor om tillhörighet och självbestämmande.

Sammantaget visar studien att partivalet i Sametinget vilar på en grund av politiskt meningsfulla skillnader. Den samiska partipolitiken fungerar inte bara som ett verktyg för representation utan också som en arena där samisk mångfald, tillhörighet och framtidsvisioner förhandlas och förankras. I den meningen är det samiska partivalet inte ett undantag från demokratins logik utan ett uttryck för dess kärna.