En valrörelse i förändring – vad Sametinget kan lära oss om demokratisk konsolidering
Hur fungerar en valrörelse när demokratin är ung och minoritetens röst står i centrum? I Sametinget – det folkvalda organet för Sveriges samer – har valrörelserna utvecklats snabbt under de senaste åren.
I en ny studie analyserar statsvetaren Stefan Dahlberg hur valkampanjerna i Sametingsvalen 2013, 2017 och 2021 har förändrats över tid. Resultatet är tydligt: valrörelserna blir alltmer engagerande, informativa och tydliga och detta har stor betydelse för demokratins utveckling i Sápmi.
Under lång tid har Sametingsvalen uppfattats som relativt lågintensiva och mindre konfliktdrivna än riksdagsval men också mindre synliga och svårare att orientera sig i. Sametingets begränsade formella makt har spelat in men också bristen på tydlig politisk kommunikation. Men mycket har hänt. Mellan 2013 och 2021 har andelen väljare som tycker att valrörelsen är intressant och spännande ökat från 24 till 40 procent. Även andelen som anser att valrörelsen är saklig och informativ har vuxit, liksom upplevelsen av tydliga skillnader mellan partierna.
Samtidigt har negativa drag minskat. Färre väljare upplever idag att det är för mycket partikäbbel eller onödiga konflikter. Allt detta pekar mot en valrörelse som mognat – både i sitt innehåll och i hur den tas emot.
Men varför spelar detta roll? För att en god valrörelse inte bara informerar – den engagerar, bygger förtroende och gör att väljare känner sig delaktiga. I Dahlbergs analys ser man att väljare som tycker att valrörelsen är tydlig och engagerande också i högre grad känner att deras röst spelar roll och att de förstår den politiska spelplanen. Det stärker den så kallade "politiska efficacyn", alltså känslan av att kunna påverka och att systemet lyssnar.
Medierna spelar en viktig roll i detta. Framför allt samiska medier som Sameradion och SVT Sápmi har haft stor betydelse för att sprida relevant och begriplig information. Även partiernas egna kanaler, valmaterial och direktkontakt med kandidater har bidragit till en mer levande valrörelse.
Men alla väljare upplever inte valrörelsen likadant. Beroende på vilket parti man stödjer kan bilden skilja sig mycket. Väljare från partier som Guovssonásti eller Jakt- och Fiskesamerna tycker oftare att kampanjen är tydlig och spännande medan väljare från till exempel Min Geaidnu har varit mer kritiska – även om de också blivit mer positiva över tid.
En särskilt intressant paradox är att de mest engagerade och politiskt kunniga väljarna också tenderar att vara mest kritiska till systemets förmåga att representera dem. De har högre förväntningar, ser brister tydligare och uppfattar därför ibland demokratin som mindre fungerande.
Studien visar att Sametingets valrörelser håller på att ta form som en verklig demokratisk arena – en plats där debatten blir tydligare, där fler känner sig delaktiga, och där tilliten till politiken kan växa. Men arbetet är inte klart. För att fortsätta utveckla den samiska demokratin krävs fortsatt satsning på tydlig information, inkluderande debatt och tillgängliga medier. Valrörelsen är inte bara ett verktyg för att vinna röster – den är också en väg till ett starkare och mer levande självstyre i Sápmi.