Alla behöver ha bra privatekonomisk kunskap tidigt i livet

Något lika snärtigt och träffande begrepp finns inte i svenskan, som avser förmågan att kunna ta informerade och genomtänkta privatekonomiska beslut avseende konsumtion, lån, sparande och investerande. Det torde inte vara speciellt kontroversiellt att säga att sådana kunskaper inte bara ska vara ekonomer förunnade, utan att de faktiskt utgör en förutsättning för ett väl fungerande vuxenliv.

Läroplanen för grundskolan innehåller visserligen både samhälls- och privatekonomi. Ändå träffar jag varje år ekonomstudenter som för första gången lär sig om ränta på ränta och pengars värde över tid. Det är visserligen långt ifrån alla som är okunniga om detta, men de som redan har koll är ofta de som kommer från en stabil social och ekonomisk bakgrund. De som hemmavid fått lära sig nyttan med ett väldiversifierat och långsiktigt aktie- eller fondsparande. Forskning visar att de som har mest att vinna på att förstå förräntning – de som inte haft en stabil ekonomisk uppväxt – också är de som är minst privatekonomiskt kunniga.

               Dennis Hedback pratar pengar och pengars värde med barnen Alve och signe. 

Forskning visar dessutom att privatekonomisk kunnighet är vanligast i medelåldern, men för personer som kommer från utsatta ekonomiska förhållanden kan det då vara för sent att dra nytta av förräntningens fulla potential, eftersom dess magi är mest potent över längre tid. Det är visserligen aldrig för sent att börja investera, men om det börjas tidigt kan även riktigt små belopp göra stor skillnad i slutändan. För att kunna förändra en ekonomisk situation till en annan är det alltså bra att få något slags grepp om förräntning tidigt.

Det finns alltså två olika paradoxer att beakta. Dels att de som är i störst behov av att känna till räntans kraft sällan är de som besitter den kunskapen. Dels att de som har mest tid kvar i livet och därmed har bäst förutsättningar att med små medel kunna få pengar att växa sällan är de som besitter den kunskapen. Att få sådan kunskap tidigt i livet kan vara skillnaden mellan att konsumera och att investera sin första sommarjobbslön. I förlängningen kan det vara skillnaden mellan att gå i pension vid 55 eller 65. De senaste årens diskussioner om förhöjd pensionsålder torde göra detta extra relevant.

För en tid sedan fick jag möjligheten att träffa fem klasser i årskurs fem inom ramen för Vetenskapsfestivalen Forskarfredag och hålla en lektion med anknytning till mitt forskningsämne företagsekonomi. För mig var det självklart att lektionen skulle handla om ränta på ränta, men jag hade en viss oro för att en lektion i ekonomi både bildligt och bokstavligt talat inte smäller lika högt som en knallgasexplosion förevisad av en kemiforskare. Denna oro visade sig, att döma av barnens uppvisade intresse och frågvishet, vara obefogad. Min egen begränsade erfarenhet visar alltså att det i större utsträckning än vad vi gör, går att lära barn om investeringar och förräntning.

Jag menar inte att vi ska lägga över ansvaret för att komma ur en ekonomiskt utsatt livssituation på de barn som ofrivilligt befinner sig i den. Jag menar inte heller att privatekonomisk kunnighet är en definitiv lösning för samhällets ojämlikheter. Samhällsklyftor är ett större problem än så, och kräver således en mer omfattande lösning. Men, om vi kan förvissa oss om att våra unga får en privatekonomisk verktygslåda får de också mer likartade förutsättningar. För de ekonomiska beslut vi tar idag följer oss – på gott och ont – genom hela livet.

Läs mer om Dennis Hedbacks medverkan vid Mittuniversitetets vetenskapsvecka (september 2021)