Tiden rinner verkligen iväg.
Sedan Anna-dagen den 9 december sprider sig en doft av lut genom hus och stugor. Snören, papper och lackstänger trängs med sparkar och lovikavantar, sparkarna har nyputsade medar och julkärvarna hänger där utanför fönstren. Ja, när man sluter ögonen kan man ju drömma om att det är så det ser ut, men kanske är det vanligare att det ser ut som hos mig – fullständigt kaos av allting.
Hursomhelst är det nu inte många dagar kvar innan vi alla får några dagars välbehövlig avkoppling från jobb och stress. Visserligen är det i år, med många vardagar i mellandagarna, en av de sämre möjligheterna för lång ledighet, men jag hoppas ändå att vi alla får en chans att återhämta oss och ägna oss åt det vi allra helst vill.
Det gångna året har inte heller det varit som vanligt. På ett sätt kan jag känna att det varit ännu mer påfrestande än det förra. Nu har det inte bara varit stora omställningar utan saker som i pandemins inledning gick att skjuta på eller göra på annat sätt börjar nu göra sig påminda, komma ikapp och kräva sin hantering. Jag tror att nästan alla av oss har haft ett år som inneburit väldigt mycket mer stress och arbete än vad som är normalt eller bra.
Vi kan dock också blicka tillbaka på ett år när mycket positivt hänt. Nya utbildningar har startats, många ansökningar av externa medel har beviljats (här måste en särskild positiv tanke sändas till institutionen för humaniora och samhällsvetenskap och kanske i synnerhet sociologiämnet), vi har både förnyat och slutit nya samverkansavtal med kommuner i vår region, förvaltningen har inlett sitt nya kvalitetsarbete och vi har satt igång en process som verkligen kastar vårt internationaliseringsarbete rakt in i hetluften. Eftersom internationalisering kanske är det område som ligger mig närmast hjärtat och samtidigt är det som jag tror behövs allra mest vid vårt lärosäte, så känns det fantastiskt roligt att vi nu blir alltmer engagerade i Europauniversitetsarbetet. Det har verkligen potential att ge ordentlig skjuts åt internationalisering av hela vår verksamhet – utbildning, forskning, samverkan och förvaltning.
Vi ska också komma ihåg att allt det positiva som hänt, det har inte hänt av sig självt. Det har krävt mången sen timma hos många medarbetare, många hårstrån har slitits i frustration över ekonomiska förändringar inom förvaltningen, veckovisa nya bud kring EUI, snabba och ryckiga förutsättningar för nya och utbyggda utbildningar, många sena nätter med forskningsansökningsskrivande osv. Men vi får minnas de positiva resultaten och ta dem med oss in i ledigheten.
När vi kommer tillbaka efter helgerna hoppas jag att vi alla kan hålla minst två perspektiv i blicken samtidigt. Å ena sidan verkligen vara de experter vi är på våra egna områden – det må vara forskning om holomorfienvelopper i Steinrum, utbildning i medborgarperspektiv på demokrati, informationssäkerhet, arbetsrättsregler eller något helt annat – och å andra sidan kunna se helheten i vår verksamhet. Vad jag menar är att vi alla måste komma ihåg och alltid ha i bakhuvudet att vi är här för att vårt universitet ska kunna bedriva så bra forskning och utbildning som bara möjligt är och då måste vi kunna kombinera våra expertkunskaper med ett gott omdöme kring helheten.
Jag hoppas också att vi efter julhelgerna ska komma tillbaka ännu lite modigare. Att vi vågar säga ”det här är verkligen bra för vår forskning och utbildning, vi provar det här, vad är det värsta som kan hända?”, lite oftare.
Med dessa ord önskar jag nu alla en riktigt skön och god jul, en fin tid att ägna åt det man helst vill och dagar fyllda av skratt och välmående! Stort tack för det gångna året!
Sidan uppdaterades 2022-02-08