Internationalisering – regionen

Lite extra roligt var det att dagen efter överlämnandet besökte utredaren Agneta Bladh Mittuniversitetet och det nationella Universitetsnätverket för Strategisk Internationalisering som i dagarna två besökte oss i Östersund. Vi får nu läsa utredningen lite noggrannare, men redan vid snabbt ögnande ser det ut att finnas en hel del spännande och bra förslag. För den intresserade finns delbetänkandet att ladda ner här:
http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2018/01/SOU-2018_3_till-webb.pdf

Jag har ju tidigare skrivit om internationalisering och när det nu börjar närma sig ett år som jag varit vid Mittuniversitetet är jag bara stärkt i hur viktigt det är att vi jobbar ganska intensivt med detta. Det gäller alltifrån internationell publicering, gästforskare, forskningssamarbeten och internationell rekrytering till studentutbyten, internationalisering på hemmaplan, utvecklande av joint- och double degree (i denna vecka har vi för övrigt skrivit under vårt första avtal kring en nordisk joint master-utbildning) och mängder av andra delar. Influenser utifrån, både sådana vi hämtar in genom att själva röra oss i världen och genom att ha gäster eller rekrytera personer från andra länder är avgörande både för universitetets och vår regions utveckling. Det är övertygad om. Och här har vi en hel del att göra.
Först den senaste tiden har jag tänkt på en skillnad mellan ett mindre universitet som Mittuniversitetet och ett större (som Uppsala eller Lund, men också Linköping eller Umeå t.ex) när det gäller internationalisering. Min bild är att vid ett större lärosäte handlar internationalisering nästan uteslutande om och motiveras nästan uteslutande utifrån universitetet själv. Den är, förutom att det är något vi bör göra enligt högskolelagen, något som skapar en viktig miljö vid universitetet, bidrar till ökad kvalitet i både forsning och utbildning, förbereder våra studenter för att verka i ett samhälle där förståelse för det internationella ofta är lika viktigt oavsett om man arbetar på en förskola eller ett litet företag i Malå eller vid ett multinationellt företag i Shanghai. Så är det naturligtvis också för oss. Ett universitet utan mängder av influenser och utbyten från andra delar av landet eller världen vittrar snart ner till något som har väldigt svårt att hävda sig inom de flesta områden. Det är inte en slump att de allra bästa såväl forsknings- som utbildningsmiljöerna vid ett universitet oftast är de som har flest olika nationaliteter såväl bland lärare och forskare som studenter.
För ett mindre universitet som Mittuniversitetet, vars berättigande jag är övertygad om ligger i vår regionala roll, är det dock ytterligare en dimension som tillkommer. Om vi ska kunna motivera att vi finns till, så måste vi ha ett mycket gott samarbete med såväl näringsliv och organisationer som offentlig verksamhet i vår region. Skulle vi lägga allt vårt krut på det, skulle vi dock också snart vittra sönder och inte ha så mycket att erbjuda varken regionen, våra studenter eller forskarsamhället. Nej, för att kunna vara denna viktiga partner krävs både stark utbildning och forskning i sig, men också – och inte minst – internationalisering. Kanske är det extra viktigt just i en region som Jämtland och Västernorrland. Viktigt att vi kan bidra med internationella perspektiv genom de studenter som läser hos oss och gör VFU, praktik, arbetslivsanknytning eller på annat sätt kommer i kontakt med omgivande samhälle. Viktigt att vi kan bidra med internationella perspektiv genom att få fler av våra internationella studenter att efter avslutade studier stanna kvar i regionen. Viktigt att vi kan bidra med internationella perspektiv genom att en del av våra internationella forskare samarbetar med organisationer i regionen. Och – inte att förglömma – om vi får en större andel internationella medarbetare också inom förvaltningen, hur de kan bidra till internationella perspektiv i sina kontakter och nätverk med andra myndigheter och organisationer.
I mina ögon är Mittuniversitetet väldigt framgångsrikt och duktigt just på hur vi lyckats skapa en typ av samverkan som på riktigt gynnar både oss (vår forskning och utbildning) och den vi samarbetar med. Tyvärr är det inte alltför vanligt i universitets-Sverige tror jag. Här kan vi dock, genom att kraftsamla och öka vår internationalisering, också ta nästa steg genom att ”internationalisera Jämtland och Västernorrland”.
Jag ser nu därför fram emot att när vårt nya mål- och strategidokument är beslutat, få se hur fakulteter, UB och förvaltning tar sig an inte minst internationaliseringsmålen utifrån sina förutsättningar och utgångslägen. När det konkretiseras i handling. Vi har mycket att göra. Men mycket roligt och framförallt viktigt, för att inte säga avgörande, för universitetets framtida utveckling.