Det är en del som hört av sig och undrat varför ledningsgruppen ser ut som den gör och hur övriga råd egentligen fungerar.
Jag har också förstått att det är ett ganska livfullt samtalsämne vid många avdelningar, något jag tycker är väldigt positivt! En del ser det som en maktförskjutning, andra att lärare och forskare tappar inflytande och ytterligare andra ser det motsatta och mängder av positiva möjligheter. Själv har jag sett hur en sådan här ledningsstruktur fungerar i praktiken under många år både vid Umeå och Linköpings universitet och känner mig därför tämligen trygg i att om det i den skulle finnas någon slags maktförskjutning, så är det snarare mot att fakulteter, lärare och forskare får större inflytande. Innan ärenden som rör t.ex. forskning och utbildning kommer till ett rektorsbeslut har det diskuterats, utretts och beretts i grupperingar där inte bara rektor, prorektor och dekaner finns med som forskare/lärare utan frågorna har kunnat behandlas under betydligt längre tid och av fler personer som är nära verksamheten.
Vid förändringar av det här slaget är det naturligt att det blir både spekulationer, kanske en del oro och inte minst frågor över varför det görs och hur det egentligen kommer att bli. Lägg därtill att jag tror att vi lärare och forskare inte sällan är rätt bra på konspirationsteorier när det gäller vår egen organisation (det tror jag gäller världen över), så är det inte konstigt om det förekommer en del undran. Som jag förstått det var det så när institutionsstyrelserna under Gunnar Svedbergs tid togs bort, när de sedan återinfördes och ytterligare senare åter togs bort. Likaså var oron stor och diskussionerna gick höga när dekanerna fick plats i universitetsledningen och universitetet omorganiserades.
Jag tänkte i ett par blogginlägg försöka beskriva lite mer hur jag tänkt kring skapandet av den nya ledningsstrukturen med ledningsgrupp, ledningsråd och utbildnings- och forskningsråd och börjar idag med universitetsledningsgruppen (ULG).
För mig har det alltid varit viktigt att omge mig med personer som har andra perspektiv, annan bakgrund och andra erfarenheter än jag har. Särskilt viktigt tycker jag det är i en ledningsgrupp, det må vara på en avdelning, en fakultet eller ett universitet (eller någon annanstans i samhället också för den delen). Därför tror jag aldrig man kan förlora på att omge sig med, och i en ledningsgrupp ta med, funktioner som kanske traditionellt inte brukar finnas med. Genom att kunna belysa en fråga också ur ett annat perspektiv kan vi faktiskt bara få ännu bättre underlag inför beslut och därmed en bättre utveckling av, i det här fallet, vårt universitet. Sedan kan det naturligtvis vara ”politiskt” svårare att i t.ex. en ledningsgrupp införa funktioner som normalt inte finns där och då får man väga det (ofta mycket kortsiktiga) ”politiska priset” och oron som kan uppstå mot vad man faktiskt tror kommer att gynna verksamheten långsiktigt.
Redan när universitetsstyrelsen i oktober 2016 föreslog mig som blivande rektor hade jag en ganska klar bild över hur jag ville att ledningsgruppen skulle se ut. Inte personer, men funktioner. Jag tyckte det var viktigt att det skulle finnas en professor som kunde ansvara för forskningsfrågor. Jag tyckte det var viktigt med en person som har ett stort engagemang för, erfarenhet av och nya idéer kring utbildningsfrågor (och för Mittuniversitetet trodde jag redan då att just professionsutbildningar är en särskilt viktig del). Det var viktigt med perspektiv både från humaniora o samhällsvetenskap och naturvetenskap o teknik. Innovationssystem och holdingbolag är något jag själv i princip inte har någon erfarenhet av alls, så någon med den kunskapen kändes nödvändig. Vidare är det här med erfarenheter utifrån och mobilitet väldigt viktigt. Min erfarenhet är också att även om jag nu i det här fallet själv kom utifrån, så kommer det förmodligen inte att gå mer än ett eller ett par år innan jag själv är en ”integrerad del” av universitetets kultur. På gott och ont naturligtvis, men det negativa med det är att det inte är lika lätt att se nya infallsvinklar utan betydligt lättare att sitta fast i den struktur och kultur vi har. Därför har det hela tiden för mig varit viktigt att i ledningen ha en funktion som inte på heltid befinner sig vid Mittuniversitetet och därmed ständigt kan ge en annan bild av hur man skulle kunna tänka (och då är det viktigt att det är en person som förstår hur ett universitet fungerar).
Efter att i sex år ha suttit i ett annat universitets ledning har jag också sett hur många frågor det blir som handlar om personal på ett eller annat sätt. En expert på personal och HR-frågor (på ett strategiskt sätt) kan därför tillföra viktiga och ibland avgörande synsätt på aktuella frågor. Precis detsamma gäller ekonomifrågor. De två senaste löses ibland genom att man har en förvaltningschef eller universitetsdirektör som har sin bas i antingen ekonomi eller HR och då ville jag komplettera med den andra funktionen. Vidare har jag alltid varit övertygad att om man ska kunna göra förändringar, så är kommunikation A och O. Den leder till transparens, förståelse och gör det möjligt (om vi nu pratar om intern kommunikation) att de diskussioner som förs på avdelningar, fakulteter och i förvaltningen görs med ”korrekt indata”, vilket kan leda till bra och viktig kritik, synpunkter eller hejarop till en förändring som är på gång och därmed ytterligare förbättra besluten som sedan kommer. Stor kunskap om kommunikation kan också ge viktig input till ”hur” vägen fram till ett beslut ska se ut. Alternativet är ofta spekulationer och ryktesspridning. Eftersom vi ju faktiskt är en statlig myndighet, så är det också förstås av största vikt att det finns en funktion som kan myndighetsvärlden i ledningen. Slutligen ska man inte glömma den ytterligare dimension som vårt universitet har, nämligen att ha två jämbördiga campus i två olika regioner, varför både Jämtlands- och Västernorrlandsperspektivet också blir viktiga.
Dessa tankar ligger alltså bakom hur ULG nu ser ut och jag tycker att vi fått en grupp som tämligen väl svarar mot dessa funktioner:
Jag har fått frågor om varför t.ex. HR- och kommunikation ska sitta med i ULG. För mig är svaret mycket enkelt. De frågor som diskuteras kan aldrig bli sämre av att andra perspektiv än de vi lärare/forskare kanske ofta är vana vid också belyses, utan tvärtom bidra med något som kan vara helt avgörande för en god utveckling. En bonuseffekt är också att ULG blir en brygga mellan förvaltning och akademi och att akademiska synsätt lättare kan föras ned i förvaltningen och vice versa.
Viktigt är det också att komma ihåg att samtidigt som ULG fick en ny sammansättning, skapade vi ett ledningsråd där förutom ULG också dekanerna, överbibliotekarien, samverkanschef och studenter ingår. Där knyter vi ihop universitetsgemensam nivå med fakultetsnivån för övergripande frågor. Övergripande utbildnings- och forskningsfrågor knyts ju ihop och diskuteras i de två andra råden som jag ska återkomma till i kommande blogginlägg.
Vi går kanske från en mycket ovanlig typ av ledningsgrupp (inget universitet med mer än en fakultet har mig veterligen dekanerna med i ledningsgruppen) till en annan typ av inte helt vanlig typ, där HR- och kommunikationschefer sitter med. Kanske är det en del av det som gör att Mittuniversitetet utvecklas så bra: Vi vågar tänka nytt utan att ständigt snegla på andra. Det måste vi göra!
Jag hoppas att det här gett en liten förklaring till hur jag tänkt vid skapandet av den nya strukturen och jag är alltid väldigt glad i att diskutera och prata om aktuella frågor, så är det någon som har synpunkter – positiva eller negativa – får ni väldigt gärna höra av er.
Så önskar jag alla en riktigt skön och fin helg i de vackra vinterlandskap vi har både i Jämtland och Västernorrland nu. Kanske blir det lite OS-tittande också.
Sidan uppdaterades 2022-02-08
