Mittuniversitetet utvärderar forskning och forskarutbildning

UKÄ har efter den tidigare kanslern Harriet Wallbergs utredning om ett nytt nationellt system för kvalitetssäkring av högre utbildning och de svenska rektorernas kollektiva krav om att flytta ansvaret för kvalitetsutvärderingar ut till lärosätena, fått ett nytt regeringsuppdrag som ger lärosätena ett uttalat utvärderingsansvar för utbildning och nu även forskning. Decentraliseringen ligger i linje med regeringens och UKÄs ambitioner att återfå ett fullvärdigt medlemskap i den europeiska kvalitetsorganisationen ENQA, ett medlemskap som man så snöpligt blev av med 2012 och som föranleddes av den (ännu) tidigare kanslern Anders Flodströms dramatiska avgång. De svenska lärosätena förväntas nu via sina kvalitetssystem genomföra återkommande utvärderingar av både utbildning och forskning. Grunderna för dessa regleras i European Standards and Guidelines (ESG 1:9), SUHFs riktlinjer och i UKÄs nationella kvalitetssystem för utbildning respektive forskning. Till dessa tillkommer UKÄs juridiska tillsynsbesök och Vetenskapsrådets uppdrag att utvärdera svensk forskning.

Låt oss inleda med forskarutbildningen och det som är på gång där. Mittuniversitetet samarbetar sedan en tid tillbaka med Karlstads universitet och Linnéuniversitetet inom den sk Treklövern vad gäller regelbundna utvärderingar av utbildning på grund- och avancerad nivå. Redan i uppstarten av samarbetet var intentionen att forskarnivån skulle inkluderas men att göra detta först efter några år. Utgångspunkten har hela tiden varit att utvärderingarna av forskarnivån ska harmoniera med Treklöverns byggstenar och att UKÄs bedömningsområden och bedömningsgrunder för utvärdering av forskarnivån ska tillämpas. En arbetsgrupp med representanter från de tre lärosätena, och med representation från både HUV och NMT, har nu tagit fram ett förslag på hur utvärderingarna ska genomföras. I förslaget indelas utbildningarna i gemensamt framtagna kluster som utvärderas av en särskild bedömargrupp. Underlag för utvärderingarna är allmänna- och individuella studieplaner, självvärderingar, doktorandinlagor och sedvanliga platsbesök med intervjuer. Förslaget har diskuterats i Treklöverns ledningsgrupp och vid Forskningsrådets senaste möte och ska nu närmast behandlas i respektive råd för utbildning på forskarnivå (RUF och FUR) vid fakulteterna. 

Vad forskningen anbelangar så utvärderades all vår forskning i samband med ARC13 – Assessment of Research and Coproduction 2013. Det var också första gången som all forskning utvärderades. Vid det tillfället så grupperades forskningen i 33 Units of Assessments (UoAs) och 45 ämnesexperter från 14 länder besökte Mittuniversitetet under en vecka, varefter de efterlämnade en gedigen rapport med omdömen och rekommendationer. Jag minns det som en väldigt lärorik övning, inte minst vad gäller arbetet med självvärderingarna och de kollegiala dialoger som arbetet genererade under en lång tid framöver. Det är nu snart dags att göra en ny lärosätesövergripande forskningsutvärdering och det enligt en form och ett upplägg som vi själva bestämmer. Forskningsrådet har inlett en diskussion kring utgångspunkterna för en sådan utvärdering och även här kommer naturligtvis fakulteter, råd, institutioner, förvaltning, studenter och doktorander att involveras.

Ofrånkomliga frågor är förstås hur vi säkerställer att utvärderingarna blir kvalitetsdrivande och hur vi säkerställer en rimlig resursåtgång. Dessa frågor blir centrala i sammanhanget, inte minst för utvärderingarnas legitimitet och för att utvärderingssystemen ska bli långsiktigt hållbara för personal och ekonomi. Det är ju primärt för oss som utvärderingarna ska bli värdeskapande. Inte för UKÄ eller någon annan. Jag tror att det finns en samstämmig uppfattning om dessa frågor. Målet måste vara att maximera delar som driver kvalitet och minimera annat. Det målet måste vi ha i det fortsatta Treklöversamarbetet och det målet måste vi ha när vi så småningom ska utvärdera forskningen.