I veckan besökte jag tillsammans med rektorerna för övriga universitet i femklövern (Johan Sterte, Karlstad, Peter Aronsson, Linné, Johan Schnürer, Örebro och Kerstin Tham, Malmö) riksdagen för en frukost tillsammans med riksdagsledamöter framförallt från utbildningsutskottet.
Vi presenterade utmaningar för Sverige och universiteten under temat ”De nya universitetetens betydelse för samhällsutvecklingen” och talade på temana utbildning, forskning, samverkan och social hållbarhet/demokrati/integration. Ett tydligt budskap från oss var att vi är stora på professionsutbildningar men vi behöver större forskningsanslag för att kunna fortsätta hålla hög kvalitet och rekrytera egen personal. Faktum är att femklöver-universiteteten utbildar nästan en tredjedel av alla socionomer i Sverige, en fjärdedel av alla lärare, sjuksköterskor och psykologer. Vi har samma ”peng” per student för utbildning, men bara 1/3 per student för forskning. T.ex. har de nya universiteten basanslag till forskning som motsvarar 27tkr/student, Lund och Uppsala 85tkr och Karolinska 259tkr/student. En förstärkning av våra forskningsanslag är nödvändig om vi ska kunna fortsätta bedriva (inte minst) professionsutbildningar med hög kvalitet. Detta särskilt i en tid när samhället blir alltmer kunskapsintensivt och våra utbildningar kräver allt större forskningsanknytning.
Jag tog också upp utbildningar som hänger nära samman med de stora samhällsutmaningar som finns inom energi, klimat och miljö. Inte minst inom energi, bygg och elkraft kommer det att vara ett stort rekryteringsbehov både i näringsliv och kommuner och ofta långt från storstäderna. Här är det viktigt att Sverige inte hamnar i samma kris som nu råder kring t.ex. sjuksköterskor och lärare utan att vi i tid ser till att klara kompetensförsörjningen. Också på dessa områden spelar vi nyare universitet en viktig roll, men för att klara utmaningarna behövs också här stärkt forskningsanslag både för att vi ska kunna rekrytera personal och för att våra utbildningar ska kunna utvecklas med högsta kvalitet.
Att höja forskningsanslagen till femklövern är också en rättvisefråga. Studenter och stat måste kunna kräva samma höga kvalitet oavsett om man studerar vid Mittuniversitetet eller i Lund.
Kerstin Tham pratade om den viktiga roll vi spelar i social hållbarhet och demokrati och lyfte då bl.a. flervetenskaplig forskning som adresserar komplexa samhällsfrågor i nära samverkan med olika regionala aktörer, breddad rekrytering och deltagande, validering och kompletterande utbildning mm.
Johan Schnürer konstaterade att vi levererar hög kvalitet i forskning och räknat per forskningskrona presterar de nya universiteten lika bra som de äldre. Här vill jag dock påpeka att just Mittuniversitetet har en utmaning på detta område. Nedanstående bild är inte så positiv och visar på en av de utmaningar vi har. FUS och forskningsrådet analyserar nu detta vidare och vi får säkerligen tillfälle att återkomma till det.
Också när det gäller samverkan och innovationssystem och då inte minst samverkan med näringsliv spelar vi nya universitet naturligtvis en väldigt viktig roll. Johan Sterte berättade om detta och konstaterade att vi samverkar mer med näringslivet än de ”gamla” universiteten, men inte för att det är lätt utan för att det t.ex. ger kvalitet i utbildningen, våra studenter och företag vill det, vi finns nära varandra, det ökar både vår och näringslivets attraktivitet, det är lättare för oss att skapa flervetenskapliga konstellationer och – kanske framförallt – vi vill alla bidra till utvecklingen. Johan påminde också om att när Vinnova utvärderade innovationskontoren, så var Fyrklöverns och KTH de två som kom ut med högsta betyg.
Sammanfattningsvis konstaterade vi att vi nya universitet levererar hög kvalitet i forskning, eftersökta professionsutbildningar, regional utveckling och näringslivstillväxt i hela Sverige, samt kunskap och innovationer som möter de stora utmaningarna. Ökade forskningsanslag till de äldre universitetens nivå skulle ge en ännu bättre utveckling för Sverige!
Sidan uppdaterades 2022-02-08