Sport, idrott, utbildning o forskning

Efter ett mycket intressant och givande möte om parasport och idrottsforskning överlag vid Mittuniversitetet med personer från Vintersportcentrum och Sports Tech gav sig universitetsstrateg Anna-Lena Perdahl, samverkanschef Robert Pettersson och jag i torsdags iväg till Åre och Östersund för att träffa nyckelpersoner inom WCR2019, skidförbundet och skidskytteförbundet för att prata om möjliga samarbeten och aktiviteter i samband med de två världsmästerskapen som går av stapeln 2019 (alpint och skidskytte).

Det blev en fantastiskt givande dag med mängder av uppslag till intressanta och spännande möjligheter. Såväl inom forskning som utbildning. Att sport och idrott är en av Mittuniversitetets starka profiler är ju känt sedan länge och jag tror det är något vi definitivt kan utnyttja än m er än vi gör idag. Det fina med idrott
är ju att det kan både engagera och ibland förena forskning och utbildning inom snart sagt alla våra områden. Folkhälsa, fysiologi, teknik, naturvetenskap, matematik, psykologi, pedagogik, journalistik, historia, risk och kris och mängder av andra områden.  Ibland brukar jag tänka att idrott kanske idag skulle kunna ses som försvarsindustrin gjorde på 50- och 60-talet, dvs en stark drivkraft och motor som driver på både inomvetenskaplig och tvärvetenskaplig forskning. Om än på ett betydligt mer sympatiskt sätt än försvarsforskning.

Vid våra diskussioner i Åre kunde vi snabbt se möjligheter till spännande och skarpa studentprojekt inom allt från journalistik till omvårdnad, från risk och kris till teknik. Detsamma inom forskningen. Forskning som anknyter till sådant vi redan idag gör, men som skulle kunna ge ytterligare drivkraft. Tänk kom Mittuniversitetet tillsammans med någon eller några externa aktörer skulle kunna konstruera en riktigt verklighetstrogen störtloppssimulator med rätt kraftpåverkan och underlagskänsla och om den sedan kunde användas till fysiologisk forskning kring alpin verksamhet. Eller varför inte forskning som tar nästa stora steg i att tillverka konstgjord snö. I dessa tider av allt varmare vintrar kan det väldigt snart vara en överlevnadsfråga för många vinteridrotter.

Jag är rätt övertygad om att Östersund-Åre 2019 kan vara en stark motor på många sätt för Mittuniversitets verksamhet, men det är inte frågan om något som händer just då utan jag tror vi ska se det som ett startskott för långsiktig och hållbar verksamhet för många år framåt. Och då handlar det om såväl grundforskning som tillämpad forskning i samarbete med andra och utbildning. Som en extra bonus ger det också goda möjligheter till student- och personalrekrytering tror jag.

En tanke vi har är att under hösten diskutera lämpliga områden att jobba vidare med och erbjuda såddpengar för att utarbeta utbildnings- eller forskningsprojekt, men det får vi återkomma till längre fram. En annan, som jag ser det, nödvändighet som vi också diskuterat är att på ett bättre sätt koordinera idrottsverksamheten vid Mittuniversitetet. Kanske behöver vi någon som ansvarar för helheten och någon som kan koordinera all verksamhet som skulle kunna spänna över så stora delar av universitetet. En tydlig ingång till idrottsuniversitetet i Sveriges mitt. Också de t får vi återkomma till längre fram.