Vad är egentligen unikt med ett universitet?

De ställdes av Reinhilde Veugeler från Katholieke Universiteit Leuven och de löd: Vad är unikt med ett universitet? Vad är det som gör att vi ska tro att vi finns kvar om hundra år? Eller ens om femtio år?

Under besöket i Bryssel bidrog en del externa besökare med inspel som var väldigt givande och intressanta för våra diskussioner. Det var inom ramen för en sådan diskussion om universitetetens framtid och utmaningar som Reinhilde ställde sina frågor – frågor som jag tycker vi alla borde ägna lite tid åt emellanåt.

Vi ser idag att till exempel techbolag bygger upp allt större forskningsavdelningar som i några fall faktiskt liknar högskolor eller universitet. De erbjuder alltmer utbildning på universitetsnivå och i många fall är de betydligt mer snabbfotade både vad gäller forskning och utbildning än vad vi normalt är. I några fall har de kanske också större attraktionskraft hos ungdomar än traditionella lärosäten. Hur ser då universitetens framtid ut? Vad är det som gör att vi kommer att finnas kvar och fortsätta vara viktiga?

Inte sällan nämner man här ”examinationsrätten”. Vi som universitet har rätt att ge ut examina. Men handen på hjärtat, inom hur många områden är det idag – och än mer om ett par decennier – viktigt att ha just det där examensbeviset? Är det inte så att arbetsgivare allt oftare istället efterfrågar den faktiska kompetensen? Undantag här är förstås de utbildningar som leder till legitimationsyrken. Men, med detta i bakhuvudet, varför kommer vi att finnas kvar i framtiden? Låt mig återkomma till det senare.

Förutom ett ordinarie styrelsemöte och diskussionerna kring universitetens framtid fick vi också lyssna till representanter från North Sweden European Office (det EU-kontor som Mittuniversitetet har tillsammans med UmU och LTU, de fyra nordliga regionerna och några ytterligare organisationer) och Vinnovas Brysselkontor. Monika Steinel, biträdande generalsekreterare för EUA (European University association) talade också om Current issues at EU level, education- and research policies and future areas of importance.

Allt samman bidrog på olika sätt också i diskussionerna kring universitetets strategi, vilket var en annan punkt på agendan. Här enades vi om att göra relativt små förändringar i nuvarande strategin som löper ut 2023. Som det ser ut just nu kommer universitetsstyrelsen att i februari 2023 besluta om att accentuera två områden i vår nuvarande strategi: Hållbar samhällsutveckling i Norrland och Internationalisering. Exakt hur det kommer att formuleras och ta sig ut i praktiska skrivningar arbetas det med just nu och det får vi återkomma till. Själv tycker jag det är mycket klokt att gå denna väg.

En av huvudtankarna med nuvarande strategi har ju varit att varje institution/avdelning själv ska formulera mål och aktiviteter utifrån sitt nuläge, sin tradition och kultur. Mål och aktiviteter som sedan leder institutionen/avdelningen framåt och samtidigt bidrar till att universitetet som helhet rör sig i den riktning som den övergripande strategin pekar ut. Jag är övertygad om att detta är det enda sättet att få en strategi och handlingsplan att bli levande och inte bara något som läggs i bokhyllan.  

Självklart har det varit många funderingar och frågor och det har tagit tid att riktigt förstå tanken bakom det här, men som jag förstått det har modellen nu satt sig på de flesta institutioner och avdelningar och man tycker att det fungerar riktigt bra. Att i det läget kasta upp allt i luften och starta ett nytt strategiarbete vore därför det sämsta vi kunde göra tror jag. Således gläder det mig att vi nu fortsätter på den inslagna vägen, men att vi också trycker lite extra på några områden. I det arbetet, i de processerna tror jag också att det blir viktigt att vi hela tiden har med oss frågan om vad det är som gör universiteten speciella? För den ger oss vårt berättigande.

Jag tror att det är två saker som är unika för universiteten. Vi är långsamma! Vi kan ägna oss åt forskning som tar lång tid, som inte ger de snabbaste resultaten och som därför är kanske både för dyra och delvis ointressanta (på kort sikt) för de stora bolagen. Jag tror också att det finns en annan aspekt som länge kommer att göra oss unika, nämligen vår bredd. Vi har en förmåga att bedriva både forskning och utbildning som är interdisciplinär. Få techbolag eller andra organisationer kommer att vilja eller kunna satsa medel för att få de tvärvetenskapliga verksamheter som vi naturligt kan ägna oss åt. Samtidigt torde det vara bland det viktigaste i den närmaste framtiden: Att både utbilda och bedriva forskning där humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap och teknik möts.

Vi är unika, men vi kan inte ta vår unicitet för given. Vår unicitet – och vi som verksamheter – måste hela tiden vara relevanta. Så tänker jag. Hur tänker du? Hur blir vi bättre på att lyfta den här typen av frågor och diskussioner hos oss? Ge mig gärna dina inspel.