Bildning och kultur för ett bättre samhälle

Bildning och kultur

I svenskt näringsliv, men också i statlig och kommunal verksamhet, är högre ledare och chefer nästan uteslutande ingenjörer eller ekonomer. Någon enstaka naturvetare och läkare kan i vissa branscher smyga sig in. Tittar man i övriga Europa, i synnerhet Storbritannien, eller USA, så är det mycket vanligare med filosofer, sociologer eller ledare från andra ämnesområden. Det sägs också, men det har jag ingen faktabakgrund till, att svenska chefer och ledare (och politiker) normalt – om man får generalisera -  uppfattas som ganska tråkiga eftersom de vid middagar eller luncher nästan bara kan prata om jobb (affärer?) eller sport och idrott.

Det är naturligtvis inte positivt vare sig för svenskt näringsliv eller svenskt utbildningsväsen. Oavsett hur det må vara med det, så är jag en varm förespråkare för att våra studenter behöver betydligt bredare bildning än vad deras ordinarie utbildningsprogram innehåller. Det handlar till ganska stora delar om en slags humanistisk och kulturell bildning, men jag vill också betona att det för många också handlar om en mycket bredare utbildning vad gäller naturvetenskap och närliggande områden. Det glöms ofta bort. Talar man bildning kan det för många vara självklart att man ska känna till viss musik, konst, historia, filosofi, vetenskapsteori, litteratur och liknande områden. Lika ofta hörs inte att det borde vara en självklarhet att också ha en aning om termodynamikens huvudsatser, fotosyntesens grunder, kvantfysikens grunder etc.

Det finns många anledningar till att våra studenter skulle få en större del av bildning med sig när de lämnar oss. En må vara det jag nämnde i första stycket, men betydligt viktigare tror jag det är för hela vårt samhälles utveckling. Våra studenter måste utsättas för saker som skaver, som upprör, som de blir irriterade eller rent utav arga av. Det är sådant som utvecklar människan och det är sådant som förbereder studenterna för livet efter universitetet och gör att samhället kan utvecklas på ett förhoppningsvis bättre sätt.

Visst kan man, om man t.ex. läser matematik, bli både irriterad och kanske nästan arg när man som student ska tvingas bevisa (med ett inte sällan rätt jobbigt bevis) sådant som varenda människa ju måste tycka är självklart, eller när man för sitt liv, hur mycket man än läser och försöker, kan förstå gränsvärdets definitition med sina epsilon och deltan. Men det är nog inte den typen av irritation jag tänker på och som jag tror utvecklar samhället. Nej, det handlar snarare om kulturens påverkan.

Konst som provcerar, en novell som irriterar eller en dansföreställning som upprör. Det är vad dagens och morgondagens samhälle behöver. Människor som mött sådant. Som tvingats utsätta sig för obekväma och skavande upplevelser. Upplevelser som får människan att växa, att tänka efter, att diskutera och att kanske börja förstå sig på olikheter och olika sätt att tänka på.

För universiteten borde det här verkligen vara en självklarhet, men tyvärr är alltför stor del av våra utbildningar idag väldigt smalt nischade. Många av oss lärare och forskare tror kanske att om man inte har läst just den här kursen i abstrakt algebra, i ”våld i nära relationer”, i mekanikens grunder eller vad det nu må vara, så kan man aldrig bli en bra matematiker, socionom eller ingenjör, men kanske är det så att det är viktigare att till viss del utvecklas som människa än att ha full förståelse för vad en abelsk grupp är. Det kanske kan vara så att den där abelska gruppens egenskaper kan jag med alla mina högskolepoäng i matematik som utbildningsprogrammet gav ändå själv ta reda på och sätta mig in i, medan jag kanske aldrig kommer att utsätta mig för att gå på en modern dansföreställning när jag väl lämnat universitetet.

Jag tycker att Mittuniversitetet har alla möjligheter att bidra till samhällets utveckling genom ett starkare kulturellt engagemang. Det gläder mig därför extra mycket att ett av forskningsprojekten inom vårt samarbetsavtal med Sundsvalls kommun behandlat just detta tema. Det projektet närmar sig sitt slut och vi hade i veckan ett evenamgn med flera intressanta nationella föreläsare och avslutade med en paneldiskussion ledd av Katarina Gidlund och med bl.a. landshövdingen, ordförande för Region Västernorrlands regionala utvecklingsutskott och VD:n för Scenkonst Västernorrland. Ur det projektet har nu också ett nytt samarbete mellan just Scenkonst Västernorrland och Mittuniversitetet växt fram. VI diskuterar nu bl.a. ett projekt för ”bildade civilingenjörer”, möjligheter för våra studenter och anställda att ta del av mer kultur och inte minst premiärer i Scenkonsts regi (bl.a. konserterer, dans, film och konst) och flera andra saker. Håll ögonen öppna för vad som komma skall!

Avsltuningsvis vill jag dock än en gång trycka lite på att även om vi nu börjar med ”bildade civilingenjörer” (där litteratur, film, konst, musik och dans ingår) skulle jag väldigt gärna se också något för ”bildade samhällsvetare och humanister”, där ”bildningsdelen” ligger mer på naturvetenskap!

Jag tror vi har en ljus framtid framför oss, trots det just nu så deprimerande och hemska världspolitiska läget!